Kyrkan i byn

Teckning av B. Gidstam

Kyrkan anses vara från 1300-talet, ev. slutet av 1200-talet, och togs ur bruk 1823. Kyrkan blev då ödekyrka och lämnades att förfalla.
En del föremål från kyrkan flyttades till nuvarande Gällstad/Södra Säms kyrka.
Bl.a. Kyrkklockan, (som är mellanklockan i nuvarande Gällstads/Södra Säms kyrka, gjuten 1639, omgjuten 1768 av Fries, Jönköping och även  1903), åttakantig dopfunt av täljsten, ljuskronor och nattvardskärl.

 

Kyrkoruinen i Södra Säm.
Teckning av Djurklou 1868

 

Dopfunten från Södra Säm
som nu finns i Gällstad/Södra Säms kyrka

Här nedan är ett foto på mellanklockan från Södra Säms kyrka.
Den finns nu i Gällstad/Södra Säms kyrka i Gällstad och klangen hörs fortfarande varje söndag.

Inskriften på klockan är:
” Som fåglar hasta till sitt bo
så söker jag hos Gud min ro.
Min själ sin rätta hvila får
när i hans hus jag värdigt går.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ljuskronan från Södra Säms kyrka
som nu finns i Gällstad/Södra Säms kyrka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga föremål/ kläder som fanns i kyrkan:
En femarmad ljusstake från 1757
En bibel – Karl XII:s bibel från 1703
En koralbok från 1774
En handbok från 1772
En provöversättning av nya testamentet, 1816

Altartavla, ommålad 1781, men den var äldre
Altare av sten med vit linneduk och förhänge av rött kläde med galoner.
Predikstol, på södra sidan, med himmel över, utsirad med grovt bildhuggeri, avbildade de fyra evangelisterna. Ommålad samtidigt som kyrkan 1781
Läktaren på västra sidan av kyrkogaveln är prydd med målningar av apostlarna
Ett timglas
Ett större krucifix, ett mindre krucifix av mässing
En nummertavla med vitmålade siffror av järnbleck
En mässhake av sammet med broderier av guld och silver
En mäss-skjorta
En prästkappa av Camelott, (nästan ny)
Två bårkläder
En större kista med tre lås inuti och ett på locket
En kyrkostock
två trästolar
En järnstång
En kofot
Sex spadar
Fyra yxor
En handsåg
En håv av svart sammet med en liten klocka av malm

Kyrkans utseende, enligt prostvisitationen 24 maj 1819, här återges § 32:

” Kyrkan av sten till murar, tak och golv i någorlunda gott stånd med ett stort
och 3-ne mindre fönster å södra sidan samt ett större å norra,

likväl otillräcklige att sprida nödigt ljus i synnerhet framme vid altaret, är 31 aln lång och 11 alnar bred,
utan någon avsättning vid koret.
Vapenhuset å västra gaveln är grundmurat och med stenvalv till tak.
Kyrkan har endast en dörr, som går till omnämnda vapenhus.
Yttertaket ävensom stapeln rödmålade och i gott stånd tillika med utväggarna.
Sakristian liten och ganska mörk är även av sten.
Uttaket i gott stånd.
Klockstapeln så väl som portarna och ringmuren kring kyrkogården är även i försvarligt stånd.
Prydnader i kyrkan
Altartavlan ommålad 1781 men för övrigt av högre ålder, emedan strukturen visar, att den varit att sammanslå och en Mariabild med barnet finns ännu upphängd på väggen, som utgjort själva spegeln.
Altaret av sten är murat, är beklätt med en vit linneduk och förhänge av rött urblekt kläde med gamla galoner.
Disken är målad men oklädd.
Predikstol, ställd å södra sidan, med himmel över, utsirad med grovt bildhuggeri avbildade de fyra evangelisterna, är ommålad tillika med kyrkan 1781.
Timglaset därpå är felaktigt.
Dopfunt av täljsten, 8-kantigt.
Ett större krucifix någorlunda konserverat.
Ett mindre av mässing hänger i koret.
En nummertavla med vitmålade siffror av järnbleck.
Läktaren å västra sidan kyrkogaveln är uti speglarna prydd med apostlarnas bilder i målning.

Taket platt med rundad panel, som något upphöjer taket.
Stolindelning finnes icke, men enligt gammal praxis begagnas stolarna utan all tvist.”

Vid slutet av 1800-talet planterades granar på den gamla kyrkogården. På 1920-talet hade träden vuxit upp och år 1938 restaurerades ruinen.

2009 gjordes arkeologisk utgrävning. En rapport finns att läsa om detta här.

……………………………… 

Kapellet på ängen

 

 

Det är ungefär 300 meter mellan Kapellet och Kyrkan
Kapellet finns på en lantmäterikarta från 1710 och är benämnd: ”gammal körkiogård.”

Hösten 2009 undersökte arkeologer från Lödöse museum två platser i Södra Säms by i Ulricehamns kommun. Med cirka tre hundra meters mellanrum fanns där två ovanliga medeltida kyrkor, eller snarare en stenkyrka och ett träkapell. På många sätt var detta en unik arkeologisk undersökning som mycket välförtjänt fick stor uppmärksamhet i media, bland forskarna och hos allmänheten.

Stenkyrkoruinen var Södra Säms gamla sockenkyrka och kyrkogård. Den övergavs på 1820-talet då en ny kyrka, gemensam för de två socknarna Södra Säm och Gällstad, uppfördes i Gällstad. Under 1800-talet hade kyrkan förvandlats till en stenhög och på 1940-talet snyggade man till ruinen och kyrkogården. Kyrkan var av en mycket ovanlig form, en så kallad absidsal och undersökningarna 2009 visade att den hade uppförts omkring 1250-1350. Äldre gravar på platsen påvisade dock att där funnits en kyrka långt före uppförandet av denna byggnad.

På en skifteskarta över Säms by från 1710 fanns en rektangulär markering en bit söder om byn och sockenkyrkan med en upplysande text: ”En förfallen kyrkiogård”. På denna plats upptäckte arkeologerna spåren efter ett litet träkapell, en så kallad stolpkyrka, från 1100-talet. Den revs troligtvis redan på 1200-talet och, något förvånade påträffades inga gravar på platsen. Detta gör att det sannolikt inte var någon vanlig sockenkyrka med ”kyrkiogård” utan att den snarare ska ses som ett kapell, kanske för resande eller som en plats där man vördade ett lokalt helgon.

Vi får ofta besökare, både enskilda och grupper, som vill uppleva Södra Säms historia och lära sig mer om de två medeltida byggnaderna och miljön runt omkring dessa och i övriga byn. Vi har nu startat ett projekt för att göra platserna mer tillgängliga för allmänheten och informationen bättre.
Framemot sommaren 2016 startar vi med en rekonstruktion av syll och grundstockar.
Arbetet beräknas vara klart i början på hösten 2016.

Det kommer även att bli informationsskyltar där man kan läsa om det mesta av historiskt intresse som finns i Sämbyn.
Några promenadvägar finns, som leder till olika intressanta platser i byn, och dessa kommer också att märkas ut på info-kartan.

Kyrkan och Kapellet : RAÄ 49 & 55, Södra Säms socken,
Ulricehamns kommun, Västergötland.

………………………………….

Kummeliberg,
gravfältet på åsen

Kummeliberg har använts som begravningsplats under både brons- och järnålder, och är ett av Västergötlands större gravfält från yngre järnåldern.
Gravfältet Kummeliberg består idag av minst 95 gravar av olika typer. Det ligger vackert på krönet av en ås med utblick över Sämbyn och Sämsjön.
Gravarna består av åtta rösen, fem runda stensättningar och 82 högar. Högst upp på åsen ligger de äldsta gravarna – rösen från bronsåldern. Rösena är upp till tolv meter i diameter. Men de flesta gravarna har anlagts senare. Det rör sig om högar och stensättningar från järnåldern. Högarna är mellan fem och tio meter i diameter och stensättningarna fem till nio meter.
I den nordöstra delen av gravfältet finns röjda ytor och terrasseringar, rester av gamla åkrar, som kan ha sitt ursprung i järnålder.

RAÄ-nummer: Södra Säm 41:1 (Gravfält)
RAÄ-nummer: Södra Säm 132:1 och Södra Säm 132:2 (Högar)
RAÄ-nummer: Södra Säm 119:1 (Fossil åkermark)

 

Skeppsformig stensättning
vid Kummeliberg

G.A. Hellman, som besiktigat gravfältet år 1935,nämner en skeppsformig stensättning
( dnr 4890/35) i gravfältets södra del. Detta kunde, år 1960) ej återfinnas.
G.A. Hellman skriver, december 1935:
” I samband med en annan förrättning 31/10 1935, har undertecknad påträffat en, sedan gammalt vid grustäkt skadad, stensättning, ca. 45 meter söder om manbyggnaden till ¼ mantal Bagaregården och omedelbart intill och väster om landsvägen Månstad-Marbäck, Södra Säms socken, Västergötland.
Stensättningen, belägen på en moränkulle, är rund intill 10 meter i diameter och fylld intill 0, 50 meter hög.
Östra hälften och delvis mittpartiet har sedan gammalt bortschaktat vid grustäkt. Markägaren är lantbrukaren Karl Johansson, Bagaregården.
Cirka 100 meter öster om ovannämnda stensättning ligger ett intill 250 meter långt (N-S) och 100 meter brett gravfält, kallas ”Kumlaberg”…..
…….I söder en skeppsformig stensättning 9 meter (NNV-SSÖ) x 4 meter och fylld intill 0, 4 meter hög. Markägare är lantbrukaren Enock Gustavsson, Kvarnagården och Lantbrukaren Carl Johansson, Rävagården.”

 

………………………………..

 

Backstugan /jordkulan, Skogås, Kvastbacken

Platsen där backstugan/ jordkulan är belägen c/a 200 m. väster om Kvastbacken i Södra Säm och kallas för Skogås. På den numera skogbeväxta platsen mitt ute på den närliggande åkern fanns också ett bostadshus där en familj bodde.
Orsaken till att jordkulan uppfördes var att makarna ej längre kunde bo under samma tak. Vilken av dem som måste flytta till jordkulan är i dag lite oklart. På denna plats finns i dag två stycken välbevarade jordkällare. Härifrån har du också en vacker utsikt mot norr över Sämsjön och Sämbyn.

Här bodde tidvis, under senare hälften av 1850-talet en familj, bestående av Emanuel Svensson, född 1816, död 1877 och hans hustru Annika Larsdotter, född 1818, död 1871.

Deras döttrar:  Sofia Lovisa, född 1/6 1840
Fredrika Mathilda, född 11/11 1842
Augusta Charlotta, född 13/12 1844
Wilhelmina Christina, född 10/6 1848.

Dottern Fredrika Mathilda gifte sig 1874 med skomakaren Gustaf Wilhelm Blidberg och de flyttade till Marbäck.
De fick 8 barn varav två emigrerade till Amerika: Selma Kristina, född 1869, emigrerade 1887 och brodern August Julius, född 1880 emigrerade 1902.
Selma Kristina Blidberg, gift med Charles L Warmberg, dog 21 /4 1921, i Hooksett, New Hampshire, Amerika.

…………………………

Sämbyn längs Sämån

Större delen av Säms gårdar låg i äldre tid, före laga skiftet 1865, samlade i en by nedanför åsen i närheten av Sämåns utlopp i Sämsjön. Byns friliggande gårdar låg öster om bytomten. Även de var belägna intill Sämån. Gårdarnas orientering till Sämån tyder på att ån har haft stor betydelse för Södra Säms invånare, troligen som kommunikationsled. I äldre tid var vattenvägarna de viktigaste färdlederna.

Byns gårdar flyttades ut i samband med laga skiftet 1865.

…………………..

Kvarnen vid Bosgården

Av storleken att döma har denna kvarn betjänat flera gårdar i Säm, antagligen även Toarp och Navstocka.
Från ”Sämbyns laga skifte 1861-1864:
En gammal kvarnbyggnad, täckt med bräder,
29 fot lång, 19 fot bred och 8 fot hög.”

Kvarnen uppskattas vara byggd på 1600-talet. Den togs ur bruk 1865 (vid laga skiftet) och tillhörde då Ågården.

Ruinen var helt fylld av odlingssten och knappt synlig när den grävdes fram 2009. Vattnet släpptes återigen på i kvarnrännan den 15 augusti 2010.

Sämåns vatten har varit drivkälla åt flertalet kvarnar under århundradenas lopp. Namnet ”Kvarnagården” är omnämnt 1564 men har funnits ännu tidigare.

…………………

Kvarnagårdens smedja vid Källströms bro

Utmed kanten av Sämån har funnits en smedja, täckt med bräder och i gott stånd, vid tiden för laga skiftet i Sämbyn 1861-1864.
Smedjan var 13 ½ fot lång, 11 ½ fot bred och 5 fot hög. Det har troligen också funnits en spånhyvel, enligt uppgift från 1861.

75 meter uppströms låg en större kvarn, 25 fot lång, 23 fot bred. I den kvarnen malde man
” mot tull” d.v.s. man malde mot betalning, som bestod av en del av säden.

………………………