Sällan upplever forskare ett så kallat heureka-ögonblick. Situationer där fakta plötsligt bildar mönster, och de ser samband som ingen har sett tidigare.

Birgit Maixner upplevde ett sådant magiskt ögonblick, då hon för något år sedan satt och registrerade metallfynd från Östlandet i Norge

”Idén kom till mig då jag satt med fynd från tre olika platser med samma namn: Sem vid Hokksund, Sem vid Nöttelön och Säm vid Törnsberg”, förklarar Maixner. Hon är första amanuens vid Institut för arkeologi och kulturhistoria vid NTN 4 Norska Vetenskapsmuséet.

Bosättning vid sjön

Säm är en modern isolerad variant av det gammalnordiska ortnamnet Sæheimr. Rester av detta traditionsrika ortnamnet finner vi igen i många platser i dagens Skandinavien.

Sæheimr, Sæheim, Sæm, Semb, Seim, Seime, Seem, Siem, Siim, Sim, Søm och Säm är alla namn som kommer från Sæheimr ( Sämhem).

Traditionellt sett har dessa namn blivit tolkade till ganska enkel betydelse: bosättning vid sjön – Sjö + hem = bosättning vid.

Då Birgit Maixner såg på metallfynden från tre Säm-platser blev hon emellertid säker på att namnet betyder mycket mer än en rent geografisk beskrivning av landskapet.

Det var inte bara namnen som var lika, det var också gjort samma typ metallfynd på platserna. Alla hade fynd som tyder på handel och produktion för exempel mynt, vikter och produktionsavfall, förklarar hon.

Med ett slog det mig att Sæheimr ( Säm) kan ha varit ett stereotypt ortnamn, som hänvisade till sjöhandelsplatser från järnåldern.

Därifrån återstod det bara en enorm mängd arbete för att bevisa att hennes teori stämde.

Maktcentrum

Språkforskare menar att stadsnamn som slutar på –hem eller heim är av Skandinaviens äldsta. De dateras i huvudsak till romersk järnålder, ca. år 0 till 400 e.Kr. och folkvandringstid ca. 400-550 e.K

Forskarna har länge varit medvetna om att namnet Sæheimr  har varit kopplat till platser med makt.

Från sagan känner vi bl.a. två norska kungsgårdar med namnet Sæheimr. Den ena låg i Alver, Nordhordland på platsen som idag kallas Seim, och den andra Sem i Vestfold.

Ortnamn är som fossiler i landskapet. De berättar för oss historien om forntiden. Likväl hade ingen gjort en närmare kartläggning av platserna med namn av Sæheimr, för att se om detta namn hade en betydelse utöver det geografiska, förklarar forskaren.

Birgit Maixner ville testa sin teori och startade med att samla in Säm-varianter från hela Skandinavien.

Hon fann totalt 54 namn – från Ribe i södra Jylland till Grong i norra Tröndelag. Flest fann hon i Norge och alla namn, förutom ett, är i bruk idag. Därefter kontrollerade hon om det var gjort några arkeologiska fynd eller undersökningar på dessa platser. Jag har uppdagat att många Säm-hem-städer låg i närheten av kända centralplatser från järnåldern. Alltså områden där politiska, administrativa och religiösa funktioner var samlade, förklarar Maixner.

Det stämmer överens med språkforskarnas datering av namnet. Det ser inte ut som om det har uppstått nya Sæheimr efter järnåldern, men flera platser har likväl behållit sin funktion som handelsstad, utöver vikingatiden och delvis också i tidig medeltid.

Datering är extra spännande, sedan vi för ett par år sedan knappt kände till en enda handelsplats från äldre järnåldern i Norge. Namn som Kaupang, Lahelle och Laberg har pekat ut handelsplatser från vikingatid och medeltid, men vi har saknat det samma för perioden före, förtäljer Maixner. Ortnamnet utgör alltså ett viktigt verktyg för att ta reda på var det är sannolikt att finna kulturminnen från järnåldern.

Maixner döljer inte att hon gärna skulle testa sin teori närmare genom arkeologiska undersökningar. Det finns flera lovande kandidater i Tröndelag som hon gärna skulle se närmare på, t.ex. kan Sem i Verdal och Sem vid

Lekdalsvattnet tänkas ha varit liknande handelsplatser förknippade med den rika järnåldersmiljön som en gång fanns i denna region.

Hon tillägger att detta också visar att det finns en stor outnyttjad potential för forskning ortsnamnsforskning och arkeologi.

Dessvärre har den professionella intresset inom ortnamnsforskningen minskat de senaste åren, och det är få som forskar på stadsnamn i Norge idag. Det är synd när man ser hur mycket kunskap som ligger i detta. Maixner tycker att ortnamn på många sätt är som fossiler i landskapet. De berättar historier om forntiden för oss, så länge vi vet hur vi ska tolka dem.

Mycket spännande

Det Maixner har gjort här är ganska intressant. Hon har undersökt om man kan se vissa arkeologiska likheter för en namnbildning. Det har aldrig gjorts ordentligt tidigare, och resultaten är ganska överraskande.

Det säger Peder Gammeltoft, som är akademisk ledare för språksamlingarna på Universitetet i Bergen och dessutom har forskat på ortnamn i vikingatidens kolonier.

Namnändelsen Sæheimr kan tydligen sättas in i sammanhang med ett maktcentrum, utan att namnet i sig självt syftar på makt, hierarki eller liknande, säger Gammeltoft.

Detta betyder, enligt Gammeltoft, att Birgit Maixner har funnit tecken på att vissa sociala funktioner under järnåldern fick namn efter en icke-explicit (icke- tydlig) modell, snarare än att namnet direkt syftade på platsens funktion.

Det är mycket spännande. Likväl ska man inte låta sig förblindas mer än att man är klar över att det är en teoretisk rekonstruktion av forntiden. Vi kan inte vara helt säkra på att detta är det som var då, men resultaten ser bådehäpnadsväckande och övertygande ut.

Referenser

Journal of Maritime Archelology: Sæheimr: just a Settlement by the Sea? Dating, Naming Motivation and Function of an Iron Age Maritime Place Name in Scandinavia, av Birgit Maixner

websida: https://www.ntnu.edu/employees/birgit.maixner

Översatt av Arne Johansson

Referenser
Journal of Maritime Archelology: Sæheimr: just a Settlement by the Sea? Dating, Naming Motivation and Function of an Iron Age Maritime Place Name in Scandinavia, av Birgit Maixner
websida: https://www.ntnu.edu/employees/birgit.maixner

Översatt av Arne Johansson