De kallas även sandgropar eller förvaringsgropar. Groparna användes förr till förvaring av rotfrukter, såsom potatis, kålrötter. Även för betor och rovor som främst användes som djurfoder.
Sandkullen, som ligger i utkanten av byn, har varit ett sandtag och var ursprungligen större, ända ut till nuvarande väg.
Därför vet vi att det har funnits fler gropar än det ett tio-tal som nu finns kvar.
Man antar att groparna användes av byborna före laga skiftet, 1861-1864, eftersom husen i byn då var samlade här nere, kring kyrkan.

Förvaringsgropar förekommer över hela riket.
I Kronobergs län har man funnit dem i sluttningar och på mindre kullar.
I gropen förvarades livsmedel såsom rotfrukter, men även redskap som skulle ligga länge så man slapp bära hem dem.
Konstruktion: Man gräver en mindre, ca metern i diam, eller en större grop uppemot 2 m diam. På torr slätmark, sluttning eller på toppen av en kulle. Gropen isoleras nerifrån och upp med fina grenar, löv eller blast.
I mitten läggs livsmedlen till förvaring och därefter täcks detta med mera löv, fina grenar och mera löv. Nackdelen var att andra djur kunde lukta till sig var mat förvarades. Tunna stenskivor fanns sällan att tillgå men användes ibland
Ofta var förvaringsgropen en föregångare till jordkällaren, men även när man återkom till en och samma plats vid t ex resa eller vid kolningen så var förvaringsgropen i användning.