Kategoriarkiv: Personer från Södra Säm

Ada Nilsson

Ada Konstantia Nilsson  

född 21 sept 1872 i Södra Säms församling
död 23 maj 1964 i Julita församling, Södermanland.
Föräldrar: Hans Petter Nilsson, f. 1/1 1829
och Albertina Juliana Hulander, f. 8/1 1842
Syskon:
Nils Hjalmar, f. 8/2 1864
Ebba Susanna, f. 15/6 1865
Anna Theresia Alida, f. 7/4 1869

 Ada Nilsson som ung

 

Ada Nilsson, var läkare och kvinnosakskämpe

Hon föddes på gården Toarp i Södra Säms församling,  Västergötland.
Hennes far dog 1 januari 1885 och hon skickades till Stockholm där hon började på Lyceum för flickor.
Efter studentexamen 1891 utbildade hon sig till läkare vid Karolinska institutet och
blev därefter medicine licentiat år 1900. Hon kom att ägna mycket kraft åt
kvinnosjukdomar och sexualupplysning. 1907 var hon med om att bilda Kvinnornas
diskussionsklubb, en opolitisk förening i Stockholm.

Hon var också en av
initiativtagarna till Frisinnade kvinnor som bildades 1914 under parollen ”Mot
krigspsykos, för demokrati och kvinnans likställighet!”. Hon tjänstgjorde under
många år som skolläkare och barnhemsläkare, samtidigt hade hon en egen praktik i
Stockholm.

Ada Nilsson ingick i den grupp av fem kvinnor som 1925 bildade den
kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad. De övriga var Elin Wägner, Elisabeth
Tamm, Kerstin Hesselgren och Honorine Hermelin.

Samma fem kvinnor startade 1923
tidskriften Tidevarvet med Ada Nilsson som ansvarig utgivare.
Tidevarvets redaktion flyttade efter en tid till hennes hus på
Triewaldsgränd 2. Huset kom att kallas ”de fem fronternas hus”. Fronterna som
avsågs var: kvinnofrågan, fredsfrågan, jordfrågan, befolkningsfrågan och den
egna liberala linjen. Sina sista år tillbringade hon hos Honorine Hermelin på
Lilla Ulfåsa i Fogelstad.

Ada Nilsson, som ung

Ada Nilsson som ung, i skolmössa, med en växt i handen och en portör över axeln.

Ada Nilsson, som ung

Ada Nilsson, student

Ada Nilsson, som student.
Hon tog studenten 1891 och läste sedan till läkare i Uppsala.
Där anslöt hon sig till studentföreningen Verdandi.
År 1900 blev Ada medicine licentiat.

ADA Nilsson, med vit blus

Ada och hennes systrar, Anna och...,Bystad

Ada Nilsson och hennes två systrar.

Ada Nilsson, till vänster , tittar mot kameran

På bilden ovan ser vi Ada  till vänster, tittar mot kameran.

 Ada och skålande vänner

Ada Nilsson och skålande vänner.

Ada och hennes äldre systrar

Ada Nilsson och hennes äldre systrar.

Ada Nilsson, med pälskrage

Ada Nilsson beskrivs genomgående som charmerande, temperamentsfull, handlingskraftig och initiativrik. Hon kallades den ”goda människan” för sin benägenhet att hjälpa, trösta och ställa till rätta för patienter och vänner som trasslat till det för sig.

I hennes väsen fanns en blandning av storslagenhet och vardagsnärhet, av galghumor och vemod, av stor arbetskapacitet och förmåga till avkoppling. Adas hem var en blandning av läkarmottagning, litterär salong och konspirationsnäste. Under båda världskrigen engagerade hon sig för flyktingarna och under det andra för diskriminerade judar och nödlidande i krigshärjade länder och mot de tyska soldattågens transporter genom Sverige. I hennes hem odlades vänskaper och kontakter mellan människor från de mest skilda områden och intressesfärer.
Adas förmåga att skapa och vidmakthålla vänskapsförhållanden, särskilt med kvinnor, är väldokumenterad. Vänskapen med Ebba v Redlich, Oskar Levertins  andra hustru, har Ada skildrat,  och om sin vänskap med Alexandra Kollontay skrev hon en serie artiklar i tidningen Vi (1961).

Ada Nilsson, 1935

Brodern Nils Hjalmar Nilsson, född 8/2 1864
död 2/4 1891 i Klara församling, Stockholm.
Han var agronom.

Systern Ebba Susanna Nilsson, född 15/5 1865
död 19/5 1953, Borås
Hon var kassörska.

Systern Anna Teresia Alida Nilsson, född 27/4 1869
hon var teckningslärarinna i Malmö Sankt Petri församling år 1900.

Fotografier från Göteborgs universitet

Ada Nilsson, Toarp3, kompr.

Gravstenen finns på Gällstads / Södra Säms kyrkogård
Den anses ha kulturhistoriskt värde och kommer att bevaras.
Däremot: de övriga gravstenarna för föräldrarna och syskonen…..
De kommer att fraktas bort………!

Ada Nilsson, och familj Toarp7, kompr.

Åke Mellgren

Åke Mellgren
född 15/4 1936,  Södra Säm
död 19/5 1997, Linköping

Detta är några skolfoton där bl.a. Åke finns med.
Klicka på bilderna så blir dom större.

Södra Småskolan, Säm 1944-1945, klass 1-2, födda 1936-1937, bild Södra Småskolan, Säm 1944-1945, klass 1-2, födda 1936-1937, text

Här på fotot ovan, sitter Åke i främre raden nr 2, från höger.

Säms skola 1946-1947, klass 3-4, födda 1936-1937, bild Säms skola 1946-1947, klass 3-4, födda 1936-1937, text

På detta foto  sitter Åke på främre raden nr 1, från vänster.

Säms skola 1950 Skolresa. klass 5-7, födda 1936-1938, bild Säms skola 1950 Skolresa. klass 5-7, födda 1936-1938, text

På detta foto sitter Åke i mellersta raden, nr 4 från höger.

 

Åke Mellgren, bild

 

Åke Mellgren, dikt

Här kan man läsa mer om boken om Åke och hans dikter
Dikter till hembygden

Detta är gravstenarna för Åke samt hans föräldrar Arvid och Aurora Mellgren.
Man söker gravrättsinnehavare,
om man inte hittar någon sådan kommer stenen att tagas bort…………..

arvid__elisabet_och_ake_mellgren_77916

Detta är gravstenen för Åkes farföräldrar Per och Klara Olivia Mellgren.
Man söker gravrättsinnehavare,
om man inte hittar någon sådan kommer stenen att tagas bort…………..

mellgren

 

Anna Margareta Karlsohn, operasångerska

Anna Margareta Karlsohn
född 3 mars 1852
skolhuset, Gällstad
död 27 november 1935
hovförsamlingen, Stockholm

Föräldrar: Andreas Karlsohn,  lärare i och organist i Södra Säm och Gällstad.
och Eva Marie Berndtsson

Anna Karlsohn, operasångerska Anna Karlsohn, operasångerska, 3

 

Organistexamen i Skara 1867,
inträdesexamen till musikkonservatoriets i Stockholms organistklass sept. 1871,
studier där 1871— 1873,
medlem av Nya svenska damkvartetten,
elev vid konservatoriets sångklass 1875—1878,
debuterade vid Kungliga teatern 18 okt 1878,
engagerad där 1 dec 1879—31 dec 1911

Sin första musikutbildning fick Anna  för fadern och efter organistexamen skrevs hon 1871 in som elev i orgelklassen vid musikkonservatoriet i Stockholm. Av ekonomiska skäl tvingades hon efter några år avbryta utbildningen och turnerade sedan två år i Skandinavien och  Nordeuropa som medlem av Nya svenska damkvartetten. Vid återkomsten till konservatoriet övergick hon till sångklassen, där hon fick Julius Günther till lärare.

Efter debuterna som Cherubin i Figaros bröllop 78 samt Siebel i Faust o Zerlina i Don Juan året därpå stod det klart att teatern i Anna fått en verklig tillgång i det lyriska sopranfacket. En recensent skrev om hennes Cherubin: ”Hon lät höra en ganska angenäm röst med klar klangfärg och rörde sig särdeles obesvärat på scenen”.
Alldeles särskilt blev hon specialist på pojkroller och på hennes repertoar fanns utöver de redan nämnda bl a Stefano i Romeo o Julia,
Jemmy i Wilhelm Tell,
Benjamin i Josef i Egypten,
Urbain i Hugenotterna och Benito i Spanska studenter samt åtskilliga andra goss- o pageroller.

Långt uppe i 50-årsåldern var hon den självskrivna framställaren av många av dessa partier och enligt en uppgift skall hon ha framträtt lika ofta på teatern i manlig som kvinnlig dräkt, vilket dock torde vara en överdrift. På hennes långa rollista stod även många flickroller, t ex
Micaela i Carmen,
Ännchen i Friskytten,
Anna i Muntra fruarna i Windsor,
Irma i Muraren,
Inez i Afrikanskan,
Marcellina i Fidelio och Susanna i Figaros bröllop.

Anna framträdde även i flera kvinnliga huvudroller, bland vilka kan nämnas
Lady Harriet i Martha,
Rosina i Barberaren i Sevilla,
Bertha i Nürnbergerdockan
och Prinsessan Nemea i Konung för en dag. Någon riktig primadonna var hon aldrig, därtill saknade hon inte minst figur och pondus. Det vokala utförandet erkändes dock alltid och i pressomdömena får hon i olika variationer beröm för sin ”klara o renklingande, något spröda stämma o sin särdeles lediga koloratursång”.
I samband med Anna´s kvartssekeljubileum vid teatern — hon var då 51 år gammal — skriver en tidning: ”Ännu står hon ej de yngre scenkamraterna efter om det gäller en koloraturtävlan, såsom t ex Philines parti i Mignon”.

Minst tycks hon ha passat i allvarliga roller som Elvira i Den stumma från Portici och Don Juan, Mathilde i Wilhelm Tell och Adal-gisa i Norma. Hennes glada humör o utseende var där närmast en belastning, och hon saknade förmågan till tillräcklig variation i mimik och spelsätt.

Vid konung Oscars 25-årsjubileum den 18 sept. 1897 erhöll Anna Karlsohn medaljen »Litteris et artibus», och i februari 1910 blef hon associé af Kungl. Musikaliska Akademien.

I en intervju i samband med avskedet från teatern säger Anna: ”Hovmarskalken Edholm, som var operachef vid min debut kände sig nog lite tveksam i frågan om mig: vad skola vi, tyckte han, göra med den där magra flickan”.
Under sina 33 år vid Operan kom emellertid Anna att bli till oerhörd nytta. Hon framträdde enligt egen utsago vid 2369 föreställningar och åtskilliga säsonger, särskilt kring 1890, gjorde hon över hundratalet föreställningar. Vid fyllda 60 år tog hon för alltid avsked från publiken som Marcellina i Figaros bröllop, en av de många ”gumroller” hon utförde de sista åren.

Anna Karlsohn, operasångerska, 2Andreas Karlsohn,organist,  Eva Maria och barnen

Gravstenen finns på Gällstads / Södra Säms kyrkogård

J. Hugo Aronson

Från Södra Säm i Sverige till guvernör i Montana USA

”The Galloping Swede”.

Hugo Aronson - The Galloping Swede

Guvernör John Hugo Aronson, en republikan från Cut Bank, född den 1 september  1891 i Södra Säm, Västergötlands län.

J. Hugo Aronson, kanske mer känd som ”Den galopperande svensken” i  Montana. 1911 emigrerade Hugo till USA, där han reste runt i ett stort antal stater och arbetade med olika ströjobb. Han bosatte sig slutligen i Sunburst, Montana och blev etablerad i oljerigg-verksamheten. Aronson kom in i politiken som rådman  i Cut Bank stadsfullmäktige, en position han hade från 1934 till 1938.

Hugo_Aronson_and_President_Eisenhower_1954

J. Hugo Aronson and President Eisenhower in 1954

Han har också tjänstgjort som ledamot i representanthuset i Montana mellan 1939 och 1944. Han blev medlem i staten Montana’s senat från 1945 till 1952. Aronson blev vald till guvernör i en folkomröstning den 4 november 1952.
Han omvaldes för en andra mandatperiod 1956. Under hans regeringstid ombildades det statliga skogsbrukeskontoret och en bensinskatt infördes för att bekosta motorvägen. Han införde ett reformprogram för fångar och ett lagstiftande råd bildades.

Hugo_Aronson_and_President_Nixon_1969

J. Hugo Aronson and President Nixon in 1969

1968 tjänstgjorde Hugo som hedersmedlem i den statliga kampanjen för  Richard Nixon presidentkandidat.
Guvernör J. Hugo Aronson avled den 25 februari 1978 och begravdes i Pleasant View Cemetery i Davenport, Washington

Hugo-Aronson-and-Matildha

J. Hugo och Matilda gifte sig i Paris den 3 Juni 1919.

Efter 17 års lyckligt äktenskap avled Matilda hastigt i cancer den 1 mars   1936 i Paris.

 

Hugo-Aronson-and-Rosie

J. Hugo och Rose   Myrtle gifte sig 9 september 1944 i Minneapolis.

Rose dog den 25 February 1968.
Hugo  dog den 25 februari 1978

Byggde tre egna städer

” Jag hade ett jobb med att riva en maskinaffärsbyggnad som blåst ned av  stormen i Sunburst. Medan jag höll på att göra detta fick jag idén, att med  några andra män bygga en egen stad eller ett läger. Vi fann en plats omkring 17 mil norr om Shelby och kallade den Oil Mont – ”Oil” efter oljefälten och ”Mont”  efter bergen.

Jag skötte det mesta av mina affärer därute, och jag byggde mitt eget hem där. Så småningom kom andra affärer till – en butik, bilverkstad,  bensinstation. Under dessa förbudsdagar kom   mängder av sprit ner från Kanada av självständiga utövare utan licens-förmån  eller pass.

När olja upptäcktes på Pondora-fältet, nio mil väster om Conrad   1927 eller 1928, startade jag mitt andra läger och kallade det Galoppstaden   efter mitt smeknamn, Den galopperande svensken. Jag fick tag på en av mina gamla vänner, William Coony, som var USA:s postinspektör i Montana och sade honom, att jag skulle vilja ha en stad kallad Gallop City. Han sade, att han inte trodde att det fanns någon annan stad i Montana med det namnet, så han trodde det skulle gå bra.

Jag fraktade post dit ut från Conrad för en hel del av folket.  Jag hade ett kontor där och ett i Oilmont. Vi startade den första matserveringen där. Matilda köpte specerierna och skötte dem, men hade kokerskor och medarbetare, ty vi utspisade omkring 125 man vid varje måltid. Det var en väldig rush.

Detta stora uppsving varade i omkring tre år, och 1931 flyttade vi  tillbaka till Oilmont. Olje- och gasaktivitet var på väg norr om Cut Bank och jag byggde en mängd torn i det området. Jag grundade en liten stad 4 1/2 mil från Cut Bank kallad Santa Rita.
Alla undrade varför en svensk ville ge en stad det namnet. Det hände sig så, att jag var med i styrelsen för Santa Rita Oil & Gas Company, som arbetade på det fältet och det föreföll logiskt att kalla denna tredje stad Santa Rita.  Att bygga mina egna städer i Amerika var på sätt och vis en extra upplevelse för mig.
Det gav mig mycken tillfredsställelse att se, att jag här i Amerika kunde praktisera idéer som jag   fått genom mina många erfarenheter. Av mina oljefältserfarenheter tycktes det vara mycket naturligt att bygga läger eller städer nära borr- och utvecklingsarbetena. Just liksom idén att flytta oljetorn på dockor fungerade,  så klaffade också idén att bygga några små städer för mig.”

Oil Derrick

 

Hugo uppfann ett sätt att transportera oljeborrtorn vilket gjorde att man slapp det tidsödande arbetet att först demontera och sedan montera dem igen.

Källor:
Utdrag ur Gällstad och Vegbyortens Hembygdsföreningars   bok ”J. Hugo Aronson – Torparpojken från Getavad som blev guvernör i USA”
Sobel, Robert, och John Raimo, eds. Biographical Directory of the   Governors of the United States, 1789-1978, Vol. 3, Westport, Conn.; Meckler   Books, 1978. 4 vols.
Fotografierna är hämtade från boken The Galloping Swede