Knekt, av tyskans Knecht: ”dräng”, ”hantlangare”, är en gammal beteckning för fotsoldat.
Detta ord förekom redan under medeltiden som benämning på tjänare och gavs även till de värvade trupper som mot betalning tjänade som soldater.

I Sverige övergick ordet snart till betecknande av fotsoldaten,
oberoende av det sätt vilket han blivit anskaffad på,
och i denna bemärkelsen förekommer det även i Karl XI:s indelningsverk.
Sedermera har benämningen knekt blivit utbytt mot soldat.