Till saken hör att det alldeles i närheten ligger ett järnåldersfält. Möjligen finns det kopplingar mellan detta fält och bautastenen. Men det var inget som Arne Johansson funderade närmare över, då han 1956 var med och körde bort bautasten från sin ursprungliga placering.

Den fick följa med då man gjorde en allmän insats för att underlätta för snösvängen, minns han.
Något uttalat historiskt intresse hade Arne Johansson inte vid detta tillfälle. Således dumpades bautastenen ute i skogen, mot Gällstad-hållet. Där hade den kunna bli liggande till tidernas slut, sörjd och saknad av ingen.

Men så var det en historiskt intresserad skollärare i trakten som genom sin entusiasm väckte ett spirande intresse för dåtiden. Vilket föranledde Arne Johansson att återblicka på ungdomens bravader, till vilka flytten av bautastenen skulle kunna sorteras in under. Han fick tankar om att återbörda stenen till ursprunglig placering. Sagt och gjort. Föga förvånande låg stenen kvar, på samma plats som den lämnats ett drygt halvsekel tidigare.

Men hjälp av Sune Sämmerby, Göran Axelsson, Nisse Nilsson och Walther Axelsson grep han sig an uppgiften. Till sin hjälp hade gruppen ”en jättestor lastmaskin”. Detta var i våras. Arbetet fortsatte in på sommaren, som det här året var osedvanligt regnig. En omständighet som avsevärt försvårade arbetet. Så det gällde att vara enveten. Men då jag ber dem berätta någon detalj från ansträngningarna, tystnar männen och ser ner i marken.

Till slut berättar Arne: – Det var så blött i marken att vi körde fast. Men att ge upp var inte att tänka på. Då hade stenen blivit liggande, som ett monument över vårt misslyckande. Skam den som ger sig alltså.

Och i dag är det alltså med stolthet de visar upp resultatet av sommarens ansträngningar. Efter att för gjort en noggrann kontroll hos vederbörliga myndigheter, fick de klartecken till ny placering av Bautastenen.

 

Arne Johansson, Sune  Sämmerby, Göran Axelsson, Nisse Nilsson samt Walther Axelsson är överens om  att placeringen av bautasten blivit bra. Det händer att folk stannar till för att ta en närmare titt, berättar Göran  Axelsson, ordförande i Vegbyortens hembygdsförening. FOTO: Christer Seldevall