Illustration gjord av Staffan Philipsson.

Södra Säm – Kapellet på ängen och kyrkan i byn

Hösten 2009 undersökte arkeologer från Lödöse museum två platser i Södra Säm’s by i Ulricehamns kommun. Med cirka tre hundra meters mellanrum fanns där två ovanliga medeltida kyrkor, eller snarare en stenkyrka och ett träkapell. På många sätt var detta en unik arkeologisk undersökning som mycket välförtjänt fick stor uppmärksamhet i media, bland forskarna och hos allmänheten.

Stenkyrkoruinen var Södra Säm’s gamla sockenkyrka och kyrkogård. Den övergavs på 1820-talet då en ny kyrka, gemensam för de två socknarna Södra Säm och Gällstad, uppfördes i Gällstad. Under 1800-talet hade kyrkan förvandlats till en stenhög och på 1940-talet snyggade man till ruinen och kyrkogården. Kyrkan var av en mycket ovanlig form, en så kallad absidsal och undersökningarna 2009 visade att den hade uppförts omkring 1250-1350. Äldre gravar på platsen påvisade dock att där funnits en kyrka långt före uppförandet av denna byggnad.

På en skifteskarta över Säm’s by från 1710 fanns en rektangulär markering en bit söder om byn och sockenkyrkan med en upplysande text: ”En förfallen kyrkiogård”. På denna plats upptäckte arkeologerna spåren efter ett litet träkapell, en så kallad stolpkyrka, från 1100-talet. Den revs troligtvis redan på 1200-talet och, något förvånade påträffades inga gravar på platsen. Detta gör att det sannolikt inte var någon vanlig sockenkyrka med ”kyrkiogård” utan att den snarare ska ses som ett kapell, kanske för resande eller som en plats där man vördade ett lokalt helgon.

Vi får ofta besökare, både enskilda och grupper, som vill uppleva Södra Säm’s historia och lära sig mer om de två medeltida byggnaderna och miljön runt omkring dessa. Vi har därför startat ett projekt för att göra platserna mer tillgängliga för allmänheten och informationen bättre.

 Vi vill, på platsen för kapellet, återuppbygga en fullskalig rekonstruktion av syll och grundstockar.
Dessutom  producera bra och hållbara informationsskyltar, en sammanfattande informationsbroschyr  samt röja området från träd och sly.

Alldeles i närheten av denna plats går en hålväg och det finns även hålvägar på fler ställen i Sämbyn.
Det tyder på att kapellet kan ha varit ett pilgrimskapell för resande.

” Hålvägar brukar dateras till järnålder och medeltid, och användes in på 1600-talet. De är rester av längre vägar och uppstod när vägen gick i kuperad terräng och över sandiga och lösa jordar. Då vägen inte var förstärkt med någon form av underarbete, nöttes den ner av flitigt användande och av väder och vind.”